|
|
| 
Arnöya – en okänd
pärla!
Ända sedan vi första
gången såg sjökortet över Kvaenangsfjorden
har vi längtat att åka till Arnöya. Örnön,
som Arnöya betyder, ligger mycket strategiskt placerat
i Nord Troms i området mellan Vannöya och Söröya.
Det som gjorde att vi fastnade för området kring
Arnöya är en bottenstruktur som inte liknar någon
annan plats vi sett! Det är ett virrvarr av 2-400 meter
djupa rännor som varvas av undervattensberg som sträcker
sig nästan hela vägen upp i dagen. Arnöya är
en ö med under 500 bofasta och är relativt outforskad
i sportfiskekretsar. Det finns inga större fiskecamper
på ön och de rapporter vi lyckades ta del av innan
vår resa var från några tyskar som besökt
ön och de hade bara positiva erfarenheter att dela med
sig av.
I väntan på Färjan
Så under Kritihimmelfärdshelgen bar det av till Lauksletta
som ligger alldeles vid kanten till det smala Lauksundet som
skiljer Arnöya från Lauköya. På denna
idylliska plats driver Jan och Elisabeth Johnsen pensionatet
”Lauksletta Overnatting”. Anläggningen är
inrymd i skolans gamla internatbyggnad som man nu rustat till
en riktigt trevlig plats där man också har en restaurang.
Vägen till Arnöya gick betydligt fortare än beräknat,
vägen genom Finland med de oändliga raksträckorna
upp mot Kilpisjärvi gör att siffrorna på mätarställningen
blir högre i rask takt. Snabbt förändrades de
isbelagda sjöarna i de ödsliga finska fjällen
till gröna grönskande fjorddalar. Eftersom vi inte
kört E6:an norrut från Skibotn tidigare var det en
glad överraskning att det oftast stod 90 km på fartskyltarna
och inte ett det vanliga ”60-sone” som annars är
så vanliga på många platser i Norge. Detta
gjorde att vi var i god tid till färjan som skulle ta oss
de sista kilometrarna över Kagsundet ut till Arnöya.
Elisabeth mötte oss vid färjan och väl framme
blev vi bjudna på kaffe och smörgås med rökt
lax. Vi fick senare reda på att en stor del av befolkningen
på Arnöya härstammar från Tornedalen vilket
vi nästan kunde förstå då kaffet vi bjöds
på var starkt och gott, precis som vi norrbottningar vill
ha det!
|
 |
|
|
‹‹
Tillbaka
Besök
Havsfiskeguiden
Klicka
här ››
|
 Blåsigt
på havet – spegelblankt i Lauksundet
Lite av ett signum för våra
senaste resor är vi tar med oss vinden som sällskap
och denna gång var det Sydost Kuling som följt med
oss. Frustrationen var påtaglig då vi på torsdagens
morgon tittade ut och insåg att något fiske ute på
grundtopparna skulle det inte bli denna dag. Vi fick istället
rikta in oss på fisket i Lauksundet. Sundet är ca 10
km långt och inte mer än en kilometer bred och bara
500 meter på smalaste stället. Laukslettas ypperliga
läge insåg vi snabbt då vi blev lurade av att
sundet nästan låg blankt och vi gjorde ett försök
att ta oss utanför Lauköyas nordliga udde. När
vi såg hur Kvaenagsfjorden skummade vit insåg vi vårt
misstag och återgick till det betydligt behagligare sundet.
Så risken att bli inblåst vid ett besök i Lauksletta
är i det närmaste obefintlig. Men frågan vi ställde
oss var naturligtvis hur bra fisket var i detta smala sund, rapporterna
talade om att det är ett bra fiske i sundet med både
hälleflundra och havskatt.
Högklassigt kattfiske
Att rapporterna stämde fick vi snabbt bekräftat. ”Havskattekniken”
visade sig vara effektiv, katterna attraherades av vårt
oavbrutna dunkade av pilken i botten och inom bara några
minuter sprattlade den första 5-kilos katten på durken
. Det skulle visa sig att havskattfisket höll hög klass
och vi fick en rad havskatter i mycket fin storlek. Första
dagens fiske i sundet var klart godkänt med alla fina katter
och flera torskar uppemot 7-8 kilo.
Maratonfiske
På fredag morgon hade vinden mojnat något vilket möjliggjorde
fiske på Kvenangsgrunnan strax utanför norra delen
av Lauksundet. Här var fisken ordenligt på bettet och
fiskelådorna fylldes i snabb takt med flera torskar kring
10-kilossträcket och med en och annan lite större sej
i 7-kilosklassen. På väg in mot hamn fiskade vi riktigt
grund, under 20 meter, i den smalaste delen av sundet då
Mickes spö böjdes i en kraftig både. Med minnet
av att nyligen förlorat pilken när han fastnat i en
vajer hinner ordet ”vajer” precis komma över
hans läppar innan han överröstas av en tjutande
slirbroms. Efter några ordentliga rusningar kan vi lyfta
in en vacker flundra som pressar vågen precis över
10 kilossträcket. Denna händelse utspelar sig alltså
bara några stenkast från hamnen. På kvällen
mojnar vinden ordentligt och vi får ett fantastiskt väder,
men efter ett 12 timmars pass beslutar vi oss ändå
att återgå till hamnen för att rensa fisken och
få ett par timmars sömn och sedan köra ett nattpass
för att ta vara på det fina vädret.
Stortorsk på Nikkebyskallen
Under natten har vinden mojnat så att vi äntligen kan
bege oss ut till de mer intressanta positionerna mitt ute i den
stora Kvaenangsfjorden. Första stoppet sker på Nikkebyskallen
en knapp mil ut på havet. David fiskar med en 385 gr stormjigg
och det tar inte många minuter innan han får ett ordenligt
hugg och pressar upp en fin 17-kilos torsk. Detta visar att det
finns potential på dessa grundtoppar men på grund
av vinden fick vi tyvärr inte chansen att utforska dem ordentligt.
Flundra på haspelspö
och jigg
Ett populärt sätt att fiska flundra har blivit med haspelspö
och jigg. Det är en teknik som vi inte gett oss tålamod
att prova i någon större utsträckning, men på
denna resa har David med sig haspelspöet och nöter med
den utrustningen varje gång vi fiskar på djup grundare
än 30 meter. När vi återigen är på
väg in mot hamn säger vi till varandra; ”nu stannar
vi till och tar en flundra i sundet innan vi ger oss”. Denna
gång ger nötandet utdelning, när jiggen kommer
inom synhåll förföljs den av en skugga och två
meter under båten kommer en flundra som skjuten ur en kanon
och hugger jiggen. En oerhört rolig upplevelse och en rolig
fajt trots att det var en mindre trekilos flundra. Haspelutrusningen
kommer helt säkert att användas mer flitigt fortsättningsvis.
Ett kommande ”hotspot”
Jan och Elisabet har inte riktat sig mot havsfisketurister tidigare
men håller nu på att utveckla verksamheten för
att även kunna ta emot oss. Man har nu en 18 fots Hansvik
med 50 hk motor utrustad med ekolod. Ytterligare en båt
skall inköpas och man väntar också leveransen
av en ny fiskesjark för att kunna ta ut mindre grupper längre
ut på havet. Vid flytbryggan byggs nu också en rensplats
med tak och rinnande vatten. Boendet vid Lauksletta Overnatting
var verkligen att rekommendera. Stort kök med diskmaskin,
microvågsugn, spis samt stort kylskåp. Golvvärme
med toalett och dusch samt tvättmaskin. Det roliga med Arnöya
är också att det är en plats som besöks av
väldigt få fisketurister och vilket innebär att
det finns mycket att utforska. Helt säkert kommer vi att
få höra fler rapporter från detta område
i framtiden.
© Text o foto: Michael Renström, David Berggren 2006 |
|
)
)
)
)
)