Med Herman Buuts från Kiruna i Gratangen.

Gratangen, våren 2000
Äntligen så var det dags för årets första havsfiskeresa till Norge. Denna gång så styrde vi kosan till Gratangen, några mil norr om Narvik. I byn Herseberg nästan längst ut i fjorden härbärgerade vi under några dagar.

Herman
Vår ciceron på resan var Herman Buuts från Kiruna. Hans stuga ligger alldeles vid havet och vyerna kan få den allra kräsnaste att kippa efter andan. Herman ska ha ett stort tack för sin gästfrihet och den fantastiska matlagningen han stod för. Han tillagade färsk fisk direkt från havet som ingen restaurang hade gjort bättre. Jag saknar kvällarna i hans speciella matrum med utsikt över havet.

Sen vår...
Ovanligt mycket snö låg kvar på fjälltopparna och det syntes på björkarna att sommaren hade en bit kvar innan den skulle bryta igenom på allvar. Turligt nog så hade vi ganska bra väder som låg mellan 12-18 grader. Min arbetskamrat var bara några mil bort och dykte och hade haft ett riktigt skitväder under veckan. Tänk vad lokalt vädret kan vara i Norge.

Äntligen fiske...
Vad skönt det kändes när man fick blöta kroken för första gången i år. Ett flertal torskar och koljor landades men ingen större bit var intresserad. Ekolodet visade att det fanns mycket fisk men Herman och de lokala byborna sa att det var sill som gick in och ut i fjorden.

Katten var på hugget...
Äntligen började vi hitta rätt och fem kattfiskar landades den största på 7 kg och resten i fallande skala ner till 3 kg. En episod som man inte glömmer var när Åke fick ett rejält hugg i stöveln när han skulle landa en katt. Det gäller att se upp när käkarna slår igen.

Hälsa för själen...
Till slut lyckades vi få en 10 klubbare. En torsk på 10 kg högg på en upphängare men satt väldigt löst, återigen gaffade Åke med buller och bång den fisken också. Sammanfattningsvis så hade vi en härlig resa med den sedvanliga försmaken av sommar, gourmetmat, fisk i lådan och en härlig vistelse under några dagar. Tänk vad kropp och själ mår bra när man får besöka detta underbara land med fjäll och hav inpå knutarna. Hit åker vi gärna igen när Herman lyfter luren och säger; NU ÄR DET DAGS...