Fjällfiske med högsommarvärme och kyliga nätter.

Mickelingubben
Äntligen så var det dags för årets fjällfiskeresa. Efter alla dessa år tillsammans med David så behövs det inga långa träffar för att planera våra resor. Allting är ju så självklart numera. Det fick jag ju äta upp längre fram då det visade sig att jag hade glömt sovsäcken…
Typiskt att det var just denna vecka då temperaturen skulle ligga under noll på nätterna. Problemet löstes med X antal täcken på en närliggande anläggning samt alla kläder som jag hade med mig.
David tyckte att 4-manstältet började bli för litet och undrade om jag gjorde reklam för ett däck, Michelin…

Vakfrossa
Nåväl, dagarna var underbara med riktig sommarvärme och massor med insekter som gjorde fisken vakvillig. Första dagens fiske började med massiva vak ute i strömmen. Superpuppan och diverse små torrflugor gav resultat under dagen. Fina rödingar upp mot kilot och över kalasade på våra flugor.

Davids Öringsten
David fick en ritual under denna resa då han alltid gick iväg nedströms till en liten ström som snabbt rann ut i ett stort sel. Varje dag gick han dit en sväng för sig själv och alltid satt en fin öring på kroken när man skyndsamt passerade förbi. Otvivelaktigt hade han hittat sin sten där, en stor öring stod där varje morgon under vår resa. ”Davids sten” heter den numera och ingen annan göre sig besvär att gå dit.

Öringkalas
Tidigt en morgon gick vi upp till en av de säkraste platserna på denna tur och det visade sig snabbt att vi gjorde rätt. Hur man än kastade så högg det på våra beten. Fina öringar som verkligen var på jakt efter föda. Strömmen som delar sig i två delar har ett riktigt öringstryk som man säger i Västerbotten. En snabb fors som övergår i två djupa blankstrykor där öringen står just i kanten. Här skördade vi stora framgångar.

Utloppet
När vi vaknade tidigt sista morgonen kom vi överens om att bryta lägret och prova utloppet i den stora sjön. Vilken överraskning vi fick när vi kom dit. Massor med vak i den djupa strömfåran som majestätisk flyter ut i den stora sjön. Snacka om svårflörtad fisk och här hade det behövts väldigt tunna tafsar som vi inte hade med oss. Men bara vetskapen om all den fisk som fanns här gör att man verkligen längtar tillbaka till den fantastiska fjällvärlden och inom en inte alltför avlägsen framtid så står vi säkert här och blöter våra flugor.

Vi kommer tillbaka...