‹‹ Tillbaka

Laxen förbryllar Av Stefan Hansson, Gällivare Jag är en flugfiskare i själen, men när jag började fiska Lax har jag även köpt mig en forsbåt som jag farit runt med i Laxälvarna och som jag drar mina egentillverkade wobbler efter. De senaste åren har jag emellertid mer och mer gått över till flugspöet för visst är det något speciellt att få Lax på fluga. Genom åren jag fiskat Lax har dess beteende fått mig mer och mer förbryllad, när hugger den? På vad hugger den? Hur ska betet presenteras för att Laxen ska ta den? Det är saker som farit runt i huvudet på mig. När folk säger att den hugger när man fiskar på ett visst sätt och att vissa färger fungerar bättre än andra osv…. Jag tror inte att någon har helt rätt, ingen kan säga att det är så men ändå pratar alla att Laxen beter sig si och så och där ska man ha små flugor och där fungerar den färgen bäst, ja sådana påståenden har faktiskt jag också. Vid dragrodd med wobbler har jag varit med om att Laxen har bitit på två helt olika färger, mörka och ljusa på en ytgående och en som går djupt inom ett kort mellanrum alltså vid likvärdiga förhållanden och på samma vatten. Det gör mig lite förbryllad för visst säger man att färgerna har en väldigt stor betydelse på betet när den kommer inom fiskens såkallade fönster ska den ju inte ha sett betet för tidigt för att idas bry sig i den. Jag tror att just för wobbler har nog inte färgen så stor betydelse när man ror in wobblern framför Laxen. Jag tror att gången har den största betydelsen. Ju yvigare och vildare gång och den retar upp laxens huggreflex och den tar wobblern direkt. De wobbler jag tillverkat och fått till just en sådan gång på, dem har också fungerat bäst för mig. Man har ju även sina favoritfärger som man fiskar mycket med. Låter man då dessa wobbler simma mest, ja då fångar de ju mer Lax också som kan vara en enkel förklaring. En wobbler som fått en bra start låter man ju simma mer och man tror på den till 100%. Med fluga i fjol somras har jag några händelser som förbryllat mig ännu mer. Det var i mitten av juli i Kaitumälven, alldeles för tidigt för denna älv som man normalt brukar börja sitt laxfiske i slutet av juli men största laxstegen kommer i augusti. Jag ville bara ut och titta på älven så jag drog iväg en kväll efter jobbet. Älven var hög, vårfloden hade inte lagt sig ännu. Utsikterna för att råka på Lax var minimala. Intermedietlina och en fluga i storlek 4 blev mitt val. Jag försökte fiska av ända till stranden för vid högvatten kan man ju hitta Laxen på alla ställen över älven. Jag var förståss helt ensam och efter 4-5 timmar börjar jag lessna, klockan är då 00.30 nog är man ju tokig som tror att man ska få Lax i Kaitumälven i mitten av juli och när vårfloden brusar fram. Jag fick då en tokide, man skulle ju kunna göra precis tvärt emot alla teorier. Jag satte på en flytande tafs och en fluga i storlek 8. Valet föll på ett nykomponerat mönster i svart som hade inslag av orange. Jag vadar ut igen och fiskar mig än en gång ner mot forsnacken, jag kommer fram till en sten 4 meter från strand som man bara kan ana p.ga det höga vattnet. Strax nedanför stenen bildas det ett litet baksug. Jag lägger ut flugan strax ovanför men suget i vattnet ovanför stenen tar tag i fluglinan så flugan börjar stripa i ytan. Jag är precis på väg att lyfta linan igen för att lägga den bättre i samma ögonblick stiger det en Lax och med ett rejält plask tar den flugan. Några darriga ögonblick och jag höjer spöt och har fast fisk. Jag får alltså helt plötsligt och oväntat drilla en 3,5 kilos Lax, efter några minuter kommer den snällt in för krokning. Nu blev jag förbryllad, jag gjorde det som man inte normalt skulle göra vid detta vattenstånd jag satte på en liten ytgående fluga. Det kan ju hända att just den stripande flugan gjorde att Laxen plötsligt upptäckte flugan och utan att blinka gjorde utlägg mot den. Man ska kanske ibland göra som jag gjorde, det där helt oväntade. Veckan efter när vattnet sjunkit undan en halvmeter får jag en silverblank hona på 5 kilo med just det en fluga i storlek 4. Jag hade visserligen flytande tafs men vattnet var betydligt lägre och gick inte lika hårt så flugan sjönk djupare ner. Jag tycker att dessa två händelser inte liknar något som experterna talar om. Jag läste nyligen något som Michael Frödin skrev, det lät väldigt vettigt. Flugfiske på låg älv och i lugnt vatten där vattenytan är blank där ska man använda små flugor som fiskas snabbt så att Laxen inte ser flugan på en gång utan blir överaskad. På hög älv med hårt vatten och brusig yta ska man menda upp linan och fiska flugan långsammare och med större flugor så att flugan går långsammare än vattnet och han hinner se den. Då tar Laxen den som något levande, rivaliserande och inte som något dött skräp. Dessa ord låter väldigt vettiga men på dessa två händelser stämmer det inte alls in. Jag tror att t.o.m en man som hann inte har rätt alla gånger. Visst ska man lära sig av experternas teorier men jag tror att man även ska lita på sina egna känslor för att lura älvens konung det man tror på själv är också det som fiskar bäst. Gör gärna det där oförutsedda om fisket går trögt, det kan hjälpa dig att lyckas. En ny laxsäsong har just börjat och jag liksom många fler har nya förhoppningar att få kämpa med älvens konung. Fjolåret gick ganska bra för mig då jag fick 5 laxar och med tanke på få fisketimmar så är jag helnöjd med det resultatet. Jag har faktiskt haft många gånger fler timmar tidigare år men inte fått mer än ett par laxar. De bästa med fjolåret var att flugfisket lossnade på alvar då jag fick landa 4 Kaitumälvslaxar på flugspö. Jag unnar verkligen alla likasinnade en ny härlig laxsäsong. Besök gärna min fiskesida! Sportfiskesidan ›› Väl mött längs älven! // Stefan Hansson Tack Stefan.