‹‹ Tillbaka

Fiskelycka Av David Berggren, Gällivare Fiske är mitt i särklass största fritidsintresse och har så varit ända sedan barnsben. Större delen av sommarhalvåret hittar man mig säkrast vid något fiskevatten. Det blir åtskilliga fisketurer under en säsong och ibland funderar man vad det är som gör att man tar varje tillfälle att doppa kroken och vad det är som gör att man blir rastlös om det blir för långt mellan fisketurerna. Vad är det som gör att man mitt i vintern kan känna ett "fiskesug" och att man ibland kan fara och kasta av sig trots att det inte är säsong? Vad är det som gör att man kan vara så tjurig att man fiskar trots blåst, hagel och regn? Under flera år har jag åkt över till vårt grannland för att försöka tampas med havets riktigt stora fiskar. Målet har varit att åtminstone fånga en torsk över 10 kilo, vilket i normala fall inte skall vara någon större svårighet i dessa fiskrika vatten. Men jag har varit fullkomligt otursförföljd, och det har visat sig vara betydligt svårare för mig än vad man kan räkna med. Jag har suttit i samma båt där många torskar på långt över 10 kilo landats, jag har haft med mig nybörjare som till min irritation redan på sin första resa landat torskar över denna gräns. Åtskilliga är de gånger jag pumpat upp torskar som sannolikt varit större än 10 kilo men som retligt spottat ut pilken på halva vägen upp, jag har fått känna på havets riktiga stora varelser som efter en våldsam kamp rivit av linan och tagit pilken med sig. Jag måste nog inneha något slags rekord i att lyckas undvika att få en torsk över denna magiska gräns. Men så plötsligt vände det. Det började med att jag passerade 10-kilos gränsen två gånger om med en torsk på 21,5 kg och de kommande två dagarna landande jag ytterligare fem torskar över 10 kilo. Denna gången var det jag som fick de flesta och de största torskarna i sällskapet. Vad hade hänt, vad gjorde jag annorlunda? Inget. Ett liknande exempel är när jag började med laxfiske. Trots seriösa försök att fånga lax, med några resor till heta platser i länet, så blev jag laxlös i två säsonger. Jag analyserade fiskemetoderna, använder jag fel fluga, fel drag, fiskar jag på ett felaktigt sätt, på fel plats, vid fel tidpunkt? Men hittade inte något som jag gjorde annorlunda jämfört med dem som fick fisk. Men likaväl valde laxen att inte ta det bete jag presenterade. Jag var beredd att lägga ner laxfisket, men så plötsligt vände det, jag började få lax. Jag fick till och med flera laxar under en och samma dag, vilket efter två säsongers nollresultat kändes som en dröm. Vad hade hänt, vad gjorde jag annorlunda? Inget. Det är ögonblick som dessa som för mig är en del av tjusningen med sportfiske. Det är dessa stunder man är på jakt efter, stunder då allt stämmer, då flytet infinner sig. Det är väl dessa ögonblick som kallas fiskelycka. // David Berggren Tack David.