Fiske - spänning och
förväntan
Av Jan Westerlund, Malmberget
 Fiske
har alltid varit lika med spänning, förväntan och
oförutsägbarhet för mig.
Som barn var det abborren som gav den där pirrande känslan
när den nappade. Vem kommer väl inte i håg de
första gångerna man fick följa med farsan och
fiska till abborrtjärnen.
När man blev lite äldre
blev man utskjutsad till fiskeplatserna. Då jag var 10 år
så fick jag och brorsan en isborr av morfar. Den var av
skoveltyp, (om någon kommer i håg hur dom såg
ut). Ivrig att prova den så tjatade vi till oss en skjuts
ut till Sikträsket. Det var i Januari månad, kallt
och blåsigt. Morsan var inte så pigg att släppa
i väg oss, men gav sig till slut. Väl ute på isen
så började det snöa också. Vi hade med oss
en stor ullfilt, som vi till slut satte oss under. På 1
meters avstånd satt vi under filten och pimplade. Efter
5-6 timmar så kom farsan och hämtade oss. Då
var filten styv som en kartong. I dag kommer man i håg det,
mer som ett äventyr, än ett fiskafänge.
När man då fick moped så kunde man söka
sig allt längre bort för att hitta fiskevattnen. Tältet
började också att följa med och man blev borta
några dagar. Också det var ett äventyr i sig.
Nu blev också abborren utbytt som villebråd, öring,
harr och röding hamnade i stället högst upp på
önskelistan. Det var väl nu som fisket hamnade i fokus
och resorna i sig bleknade som äventyr.
I början av min fiskekarriär så hade jag inte
så mycket i utrustningsväg. Det var inte alltid man
kände sig helt nöjd med innehållet i dragasken
eller flugasken. Tack vare bättre ekonomi (höjd veckopeng,
sedan egen lön) så växte i alla fall innehållet
i dessa askar och i takt med det ens självförtroende.
Det är väl det som gör att fiskare i allmänhet
är lite av prylgalningar. För varje nytt drag eller
fluga så väcks förhoppningar om storfångsten.
Känslan av att ha rätt beten med sig, gör att man
glatt betalar 100 kr för en liten färgad balsabit.
På vintrarna planeras sommarens fiskeresor in, till antal
minst dubbelt så många som man sen verkligen hinner
med. Samma sak gäller senhösten då man går
som en orolig ande och väntar på att isen skall lägga
sig. Kartor studeras och vägval till utvalda sjöar planeras
in. Pimpelspön görs i ordning, blänken putsas.
På våren åker flugbindarlådan fram och
nya flugmönster tar form. För en fiskare finns det ingen
lågsäsong.
När man då äntligen är vid fiskevattnet väl
förberedd, på rätt tid, rätt plats, rätt
vattenstånd och väder, med fyllda drag och flugaskar,
så behagar fisken ändå att inte nappa. Det är
det som är tjusningen med fisket, tycker jag. Hur mycket
förväntan och spänning skulle inte förstöras
om vi kunde klart förutsäga var, när och hur fisken
nappade. Inga nya flugmönster skulle behöva tas fram,
inga nya drag skulle behöva inköpas. De dagar som det
skulle vara lönt att fiska skulle inskränka sig till
de dagar då förhållandena var perfekta.
Slutsats: Var glad för de dagar då fisken inte nappar...
Besök gärna min hemsida och förbered dig för
nästa fisketur ;-)
Jan Westerlunds
hemsida ››
Tack Janne.
|
